10/3
Jahop, eftersom det gick så dåligt dagen innan bestämde jag mig för att verkligen jobba igenom henne. Få henne uppmärksam, vänta på mig o. lossna i sidorna, få alla bogar o. bakben på plats. Och det lyckades.
Först när jag satt upp så la hon i femmans växel o. så älga vi iväg som Camilla brukar säga. Hela vägen upp till ridhuset satt jag o. gjorde halvhalt efter halvhalt (som hon sa emot, varenda en) och ställde hit o. ställde dit, flytta hit o. dit. Ställa höger är knepigt, då går man hellre upp på snövallen, halvt åtminstone. Var skänkelvikningar en stor del av vägen.. Men dem sprang hon mest ifrån. "Titta, jag kan springa fort t.o.m. med sidan före!" Och halvhalterna ignorerade hon, eller så emot. Halvhalt, nehep, halvhalt, nehep, lite kraftigare halvhalt, nehep, kraftig halvhalt, nggggh.
Vi var ensamma inne i ridhuset, skönt! Då kan jag verkligen koncentrera mig, och hålla mig lugn. Väldigt mycket flytta, flytta, flytta. Skänkelvikningar, ställningar o. flytta. Red väldigt mycket volter, och var supernoga med att alla ben var där jag ville de skulle vara och att hon skulle vänta. Det tog ca 40min totalt, sen lyssnade hon och var mjuk i munnen. Då kunde jag börja rida påriktigt och hon kändes riktigt trevlig. Fick in den där attans bogen, i högervarv sköt hon ut vänster bog. Hon kändes jättebra, väntade i varje steg och gjorde fina skänkelvikningar o. flyttningar, hon sprang inte iväg utan tog ett steg i taget o. korsade bra. Hade koll på alla ben o. sen traskade vi hem. Och var stor skillnad på vägen dit o. vägen hem, nu sa hon inte emot halvhalterna utan svarade på små där man endast klämde åt med ringfingrarna. Hon väntade hela vägen också. Blev en lång ridtur, och säkert ganska jobbig psykiskt. Vi var nog båda trötta efteråt. Krävs mkt energi när man ska koncentrera sig, hehe ;)
