Lukka frá Holtsmúla

Jaha, då var Lukka hemma igen. Hon åkte igår vid lunch och nu lär det räcka innan vi ser varann igen.
Jag har inte skrivit här på länge men det är eftersom det inte har hänt så mycket. Det har varit in och utsläpp, fodringar, klappar och känna genom ben varje dag. Bättre har de blivit, inte lika varma längre. Vissa dagar inte alls, andra dagar bara fram, och sen så förstås varmt i alla, men inte så ofta mer. Men imorgon skall hon till veterinär och få sin vaccinationsspruta så då skall han också kolla, ev. röntga henne, och så får vi se vad han säger! Håller tummarna för henne!

Sista dagen, ja.. Då lånade vi Hetjas träns och ställde oss på en äng där vi blev fotade av Karro Asplund och Elisabeth Schjetne. Läskigt var det. Jag är en hemsk modell, och så var det två fotografer ännu till, hua! Totalt blev det ca 700 bilder, just under. Har valt ut mina 50 favoriter och tänkte visa några av dem nu. Väldigt några jämfört, men är så svårt att välja ut så får se hur många det blir!

Men efter det släppte jag henne i ridhuset och hon fick galoppera tre varv innan hon självmant kom fram till mig i ökad trav. Hela vägen fram! Stannade ca 1m ifrån mig från ökade. Sedan när jag gick följde hon efter som bvanligt, men när jag sprang så sprang hon jämsides med mig! Blev så glad på lilla hästen då, skall skriva om hur det var i början. (Inte på Island nu då, men ja-a, då fick man "kämpa" för att få henne att följa en, tveksamt men ändå)

Först så sprang hon väldigt mycket innan "hon ville" komma till mig, men krävdes lite lock, pock och övertalning innan hon kom, men fortfarande på hennes villkor då. Sedan följde hon ju efter, men om jag gjorde något "jobbigt" så gick hon bara iväg. Sprang jag så vände hon om och gick åt motsatt håll. Hon är tydlig med att visa vad hon tycker!
Sedan kom hon till en utan lika mycket övertalning. Följde med och gick inte iväg lika lätt om det blev jobbigt. Men samma visa om jag sprang.
Förra gången (och kanske gången innan också?) så sprang hon efter mig, dock på lite avstånd men ändå! Och förra gången så kom hon till mig i trav! Sakta tempo och nedsaktning till skritt 5m innan mig. Men ändå.
Och så igår då! När hon kom hela vägen i ökad trav och sprang i bredd, två första sträckorna, sedan lite bakom. Men off ja.

Men är så roligt att se, veta, hur vårt band har stärkts. Och så ser man hur mycket den dagliga hanteringen ger trots att man knappt gör något! Tänk hur mycket inackorderingsfolk som får allt gjort missar! Är ju allt det lilla som spelar roll. Men jag känner att vi har stärkt vårt band mycket på sista tiden. Jag tycker verkligen om den där hästen, och på något vis känns det som att vi passar ihop.

Om hon blir bättre nu under sommaren, slutar ha ont, så kommer hon nog upp hit i höst igen! Och då vet jag en grej som verkligen skulle passa henne nu när hon litar mer på mig, och vi börjar känna varann bättre. Att jobba henne mer fritt. Har några ideer där som tror skulle passa henne bra. Jobbar ju sådant med min andre, Smári. Sen hur det är i höst får vi ju se!

Men jag tycker hon har utvecklats mycket under den här korta tiden, både inom ridningen och till beteende. Har fått höra många kommentarer om det också. Hon flyger inte i taket när de viftar längre.

Men jag kommer sakna henne, men snart ses vi igen! Och nu skall hon få ha det lungt och skönt över sommaren.



Sharing a secret